När jag började fota för 9 år sedan så var jag ute nästan varenda dag med kameran. Jag fotade djuren, blommor, skogen, vägen, stjärnor, knoppar, snö, höstlöv... ja, alltså egentligen allt jag kom åt. Efter att ha levt så några år är det lätt att inspirationen dör ut. Ofta när jag är ute och fotar känner jag "been there, done that". Därför är man otroligt tacksam de gånger man känner att inspirationen gör comeback, även om det bara är kortvarigt.

Idag, när jag var hemma, passade jag på att springa ner till skogen bakom huset. Det är helt fantastiskt att ha en hel skog för sig själv, det rör sig inga andra människor där (men en jäkla massa djur) och man kan fota i lugn och ro. Idag jobbade jag med känsla och helhet. Målet är inte att varje bild individuellt ska nå ett avsett resultat, utan att flera bilder tillsammans ska förmedla något. Det här gör att jag tillåter mig själv att vara lite mer fri med inställningar och redigering, att inse att det inte längre handlar om de där perfekta inställningarna eller en felfri bild.

Idag var det 50mm f1.8 som fick följa med ut. Det är lätt att begränsa det objektivet till porträttfotografering och glömma hur fantastiskt kul det kan vara att gå loss med det i naturmiljö. Bokeh-effekten i dagsljus är ju ren kärlek! Måste börja fota mer med det, det är ofta då jag känner inspirationen komma tillbaka! Dessutom kommer det få jobba på sommarens bröllop, åh vad kul det ska bli!