Imorgon är det 2 år sedan Pappa gick bort. De senaste veckorna har jag haft svårt att fokusera i skolan och varit nere till och från, allt pågrund av det här, samma sak som förra året alltså.

Pappa var världens bästa, och då menar jag det verkligen. Han var helt underbar.
Helt ärligt talat går det inte en enda dag utan att jag tänker på honom och saknar honom.

Jag förstår inte varför människor som är så underbara ska råka ut för sånt här. Varför ska de försvinna så tidigt? De som allra mest förtjänar att leva?

Jag saknar dig Pappa. Helt galet mycket.